Not until we are lost do we begin to understand ourselves.

För att vara helt ärlig har jag ingen aning om vart jag är på väg i livet just nu, dagarna är oändligt långa men veckorna bara flyger förbi,snart är det väl jul också, och sen har ännu ett år i detta trista gråa liv passerat, och jag på börjar ett nytt kapitel, med hopp om att boken ska bli bättre, på att boken ska bli värd att läsa; leva. Nästa år är mitt sista sommarlov, och sen börjar jag sista året på gymnasiet, sen är det hejdå till den trygga säkerheten och hej till det nya livet, livet ute i världen, som jag inte riktigt vet om jag är stark nog för som det är idag.  Så som det är idag måste jag veta vad fan jag vill göra av denna jävla gråzon kallat livet, men det roliga är; jag har ingen aning om vad jag vill göra med mitt liv, eller hur jag ska uppnå det, fast hur kan jag uppnå någonting jag inte vet vad det är? Det är som att leta efter en sko man inte har, i en garderob som inte existerar.  Jag tror egentligen  att det bästa för mig just nu är att hoppa av skolan i ett år och ta ledigt ett tag. Jag vill bara flyga iväg någonstans och leva utan bekymmer, utan att behöva oroa mig om vad andra tycker och tänker om mig, nä jag vet inte. Jag är bara vilse.

comments

Comment here:

name:
remember me?

email: (will not be published)

url/blog:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0